Suck.
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Peter Gabriel too
Is your sweater on?
Do you want to fight
Like you know I do
But this feels so unnatural
Peter Gabriel too
Resultatet har ni här.
Jag gillar originalet bättre men det är en kulig grej i alla fall.
onsdag 28 januari 2009
måndag 26 januari 2009
Coachella
Så börjar man längta till sommaren. Värme, frihet, bada i havet, doften av gräs, kisande med ögonen mot den starka solen, lätta kläder men framförallt; utomhuskonserter! Att sitta på filten med en flaska rött och njuta av att känna sig totalt omfamnad av musiken i sällskap av nära och kära är en av de bästa känslorna jag vet. Den svenska sommaren kan faktiskt vara riktigt fin, om den vill.
Varje sommar säger jag till mig själv att det inte blir fler festivaler för min del där man måste tälta, men likt förbannat överväger jag dem alla när sommaren närmar sig och line-upsen fylls med grymma artister. Arvika förra året till exempel. De hade bokat band som Interpol, Maps, Kate Nash, Hot Chip, Death Cab for Cutie och massa annat bra. Arvika har verkligen stigit i mina ögon och i år drar de dit självaste Depeche Mode, hur kul är inte det?! Emmaboda drar Crystal Castles och Hultsfred drar Regina Spektor och The Killers, superkul.
Jag har dock gjort ett aktivt val av att söka undgå de festivaler där man måste sova i tält, det är en outhärdlig upplevelse jag önskar att aldrig uppleva igen. Förra året var jag på Accelerator i Stockholm och Way Out West i Göteborg och helt ärligt, det finns inga bättre festivalkoncept än dessa. Fantastiskt bra bokningar, underbara scener med grymma högtalare och framför allt, inga dryga kids som spyr och äcklar sig. Jag är supernöjd. Ska bli spännande att se vad de bokar i år.
Mina drömmars festival (ja, jag har en sådan) är dock en som inte många har hört talas om. Den tar plats i öknen en timme utanför L.A i en dal som heter Coachella. Händelsevis heter festivalen Coachella Valley Music and Arts Festival och går av stapeln runt påsk varje år. Jag har aldrig skådat bättre line-up är den har, år efter år. Kolla bara år 2007. Galet. Hade verkligen varit en upplevelse. Drömma kan man =)
Så jag suktar efter sommaren. Efter en känsla av värme, frihet och lycka. I väntan på den uppdaterar jag Coachellas hemsida för att nyfiket skåda årets bandsläpp. När de nu hade tänkt avslöja det. Sega jävlar.
söndag 25 januari 2009
lördag 24 januari 2009
Coffee break
Hade inte suttit helt fel...Två saker som gjorde min morgon fin; Bishop Allen - Grrr... samt Beirut - March Of The Zapotec / Realpeople Holland.
torsdag 22 januari 2009
The Strokes
Is This It är kult! Room On Fire är bra. First Impressions of Earth är tråkig. Så vad gör pojkbanden när hypen svalnar? De gör som alla andra män, startar solokarriär!
Albert Hammond Jr, son till Albert Hammond, tog som gitarrist med sig de karakteristiska The Strokes-gitarrslingorna till sin egna skiva Yours To Keep år 2006. Och visst kändes det lite som att Albert bara ville rida på vågen. Ingen nytt, vi har hört det förut. Det var kort och gott ett snällare och tråkigare The Strokes. Next!
Sen har vi Nikolai Fraiture, basisten. Soloprojektet kör han under namnet Nickel Eye och släpper i år skivan The Time Of The Assassins. Skivan är inte fantastisk, men värd att lyssna på någon gång. Nikolai försöker att inte rida på vågen (eller i detta fall återskapa den) men använder ändock rösten på ett sätt som inte är helt ojämförbart Julian Casablancas.
Julian då, vad har han gjort? Inte mycket. Förra året gjorde han en reklamlåt tillsammans med Santogold och Pharrell (N*E*RD) för Converse. Den är visserligen bra. Så bra att jag youtubar den idag. Men det är allt. Saknar honom lite...
Det märks att de som försöker köra solo är influerade av sitt eget ego då de vill visa att de tror, vill och kan på egen hand, men ändå inte riktigt vågar släppa det som var för att skapa något nytt, våga använda sin kreativa sida (för en sådan måste man väl besitta som musiker?). Man kan ju inte vara så naiv att tro att lyssnarna vill höra det vi redan spelat sönder. Ge oss nytt, ge oss bra!
Skivomslaget till Is This It är för övrigt riktigt snyggt.
söndag 18 januari 2009
Begone Dull Care
Så släpper Junior Boys ny skiva vid namn Begone Dull Care i mars. Åtta nya spår som jag förutspår (!) att de alla kommer vara jättebra. Jag har levt på hoppet om något nytt från dessa pågar en längre tid och klamrat mig fast vid den senaste No Kinda Man de bjöd på i början av 2008.
Begone Dull Care kommer säkerligen sitta som en smäck i mina öron lagom till skatterätten. Äntligen!
fredag 16 januari 2009
Party§
Haha, det skulle ha varit ett utropstecken efter "Party" i titeln men ett litet paragraftecken skulle tvunget göra sig påmind, tydligen.
Efter att ha suttit från 8 i morse (hur lyckades jag komma upp?) till två idag med min tenta har jag gjort mig väl förtjänt av att spela White Lies på riktigt hög volym (förlåt grannar!). Jag vrider volymknappen lite extra åt höger när Unfinished Business kommer på.
Efter White Lies i listan kom White Rabbits, och det är ju party så jag lät det spela. Sen kom White Rose Movement och jag skrattar för mig själv, tre band som alla är party och börjar på "White". Jag påminns om hur mycket jag lyssnade på skivan Kick av sistnämnda band för någon sommar sen och i synnerhet låten Love Is A Number. Så härligt naiv titel.
Ännu mer förträffligt hade det varit om jag skulle haft en vit helg och hade på min en vit klänning.
Gissa vilket band som också är lite halv-party och som kommer efter White Rose Movement i min lista. Just det, The White Stripes. Yey!
onsdag 14 januari 2009
Aidan Moffat
För er som tyckte det var sorgligt när Arab Strap på Mejeriet i Lund år 2006 gjorde sin sista spelning någonsin i Sverige kommer nu Aidan Moffat & The Best-Ofs med skivan How To Get To Heaven From Scotland. Aidan Moffat (sångaren i Arab Strap) gör här en skiva som inte är lika mycket slash-my-wrist som musiken under Arab Strap. Skivan är till och med nästan lite glad. Eller så är det bara jag som blir glad över det kära återseendet av Aidans skotska dialekt i en alltid så välkomnande mörk och förförisk röst. Men visst skymtar jag lite dur-ackord ibland?
Aidan Moffat & The Best-Ofs - Big Blonde
Tvist
När man läser "tvist" istället för "tyst" i ett försök att snooza alarmet på mobilen klockan 14.00, ja då kan man konstatera två saker;
1. försöket att vända rätt på dygnet blev ett fatalt misslyckande
2. att man har pluggat alldeles för mycket juridik de senaste dagarna.
Gud vad jag längtar till tentan är över...
And I shared a secret with a stranger
Jag skrev tidigare om Dakota Suite och deras skiva The End Of Trying. Förutom den skivan lyssnar jag gärna på Cocoons skiva My Friends All Died in a Plane Crash från 2008 när jag försöker studera. Den franska duon gör lugn, mysig, söt och timid musik. Inte störig, inte avancerad, utan bara vacker. Precis som jag. Haha!
Omslaget är bedårande, och katten ser ju precis ut som min lilla Shelly. Läskigt.
Dagens
Cocoon - Vultures
Dagens nr. 2
Cocoon - On My Way
söndag 11 januari 2009
I wanna be with you everywhere!
Ännu en cover! Jag trillade in på en sida med massor så nu delar jag med mig av godbitarna =)
Vampire Weekend - Everywhere
Vampire Weekend - Everywhere
Nothing Compares 2 U...
Hot Chip - Nothing Compares 2 U (Sinead O'Connor)/In The Privacy Of Our Love (Live MPR 4-18-2008)
lördag 10 januari 2009
White Lies
Det har blivit en hel del musik här på den senaste tiden. Det kan bero på att det är ungefär det enda jag hinner uppleva när jag pluggar. Igår var jag dock för andra gången i mitt liv på en ishockeymatch. Malmö har ju en ny maffig arena så den besökte vi i samband med min pappas födelsedag. Glömde kameran hemma tyvärr, hade varit roligt att visa er lite foton.
White Lies då, med skivan To Lose My Life från i år, låter som en bättre och mer seriös version av Franz Ferdinand/The Killers. Detta är bra och jag längtar efter att få spela denna skiva på riktigt hög volym på fredag efter min befarade tentamen i civilrätt, den sociala dimensionen.
Dagens låt
Tips; här hittar ni en gratis nerladdning av Unfinished Business.
fredag 9 januari 2009
Of Montreal
Dessa fantastiska galningar släppte i år en EP vid namn An Eluardian Instance. Som skymtas av det sedvanligt barocka EP-namnet så innehåller den remixar av låten med samma namn som återfinns på albumet Skeletal Lamping från 2008. Nytt i ny förpackning med andra ord, men det är fortfarande värt att lyssna på. Som alltid med material från Of Montreal.
Diego
Vilket fullkomligt larvigt bandnamn, Diego. Det är på snudd sämre än Kent.
Musiken däremot, låter kort och gott som Interpol. Hade jag inte vetat bättre hade jag gett mig fan på att det var Paul Banks nya projekt. Men nej, Diego är från tyskland och släppte år 2008 skivan Two. Som hängiven Interpol-fan får jag väl säga att det inte låter helt fel.
Dagens låt
torsdag 8 januari 2009
Marina tar det piano.
Det märks att man har tentamensångest när man sprutar ur sig blogginlägg som aldrig förr.
När jag pluggar måste jag ha musik på. Det måste jag alltid annars också, visserligen, men jag överlever om jag sover utan musik, till exempel. Sen är det skillnad på musik och musik. Försökte som bekant lyssna på Animal Collective förut men ni vet ju hur det gick. Det var som att dö. Så jag satte på Dakota Suite istället. Det var som att komma till himlen. Tror jag. Hur som, skivan The End Of Trying (jävla bra albumnamn) släpptes i år och är fylld med lugn och melankolisk pianomusik. Stressar av själ och hjärna fullkomligt och låter mig koncentrera mig på plugget. Fantastiskt bra.
onsdag 7 januari 2009
Lykke tar sig an Kings of Leons "Knocked Up"
Arcade Fire - Burning Bridges
Världens bästa Arcade Fire, fan vad jag saknat dem. Misstänker att låten har en koppling till deras dokumentärfilm Miroir Noir då den låter som klippt och skuren för en film. http://www.zmemusic.com/rock/indie/download-arcade-fire-burning-bridges/
Vad är det jag inte förstår?
Jag är redan trött på Animal Collectives nya skiva Merriweather Post Pavilion.
Jag ska erkänna, jag har lyssnat på den en gång, lite halvt, då jag satt och försökte plugga. Omständigheterna var därför inte de mest optimala för att jag nu ska kunna ge er min någorlunda objektiva bedömning i frågan men ni får den i alla fall. Animal Collectives musik är diffus, indie, alternativ, elektronisk, lo-fi, glittrig och distad. Allt på en gång och i en dålig kombination som bara blir stökig och enerverande. Jag är ledsen men jag har verkligen inte förstått deras storhet. Skivan har varit ute i några dagar och hyllas redan av (i princip) alla musikkritiker. Pitchfork ger den 9,6. Jag är förvirrad, has the world gone mad? Ungefär som Bon Ivers påstådda storhet, helt ärligt, så jävla bra var inte For Emma, Forever Ago. På tal om Bon Iver, hans nya EP Blood Bank, är det ett skämt? Får känslan av att han samlade ihop sina sista kvistar och lite träflis som fanns i stugan därute i skogen och slängde det i elden medan den fortfarande brann. För rättvisans skull var där kanske en någorlunda bra låt, men det är bara för att den påminner om alla andra på hans skiva.
Tillbaka till Merriweather Post Pavilion. Skivans omslag hjälper dem inte att vinna pluspoäng i mina ögon, trots att den är hundra gånger bättre än deras omslag till Strawberry Jam.
Så det va slutspytt för mig idag. Jag var bara tvungen att avreagera lite.
Uppdatering 22:06. Jag har inte ändrat mina åsikter än och tyckte det var skönt att läsa att jag inte är ensam om dem. Läs här.
tisdag 6 januari 2009
lördag 3 januari 2009
Vad hände med dansen?
Varför dansar ingen så här längre? På riktigt liksom. Killar - watch and learn!
fredag 2 januari 2009
Årslista Album
Okej, då ska jag äntligen ta mig ork att presentera min lista över 2008 års bästa skivor. Den visade sig bli ganska lång för jag ville inte utelämna något men det har säkert blivit så i alla fall och jag kommer säkert ångra denna lista väldigt snart. 
1. Kings of Leon - Only By The Night
1. Kings of Leon - Only By The Night2. Fleet Foxes - Fleet Foxes
3. Glasvegas - Glasvegas
4. Ra Ra Riot - The Rumb Line
5. PlayRadioPlay! - Texas
6. M83 - Staurdays = Youth
7. Sigur Rós - Með Suð í Eyrum Við Spilum Endalaust
8. Electric President - Sleep Well
9. Crystal Castles - Crystal Castles
10. Hot Chip - Made In The Dark
11. Cat Power - Jukebox
12. Malbec - Dawn Of Our Age
13. Lightspeed Champion - Falling Off the Laveneder Bridge
14. Cocoon - My Friends All Died in a Plane Crash
15. Ratatat - LP3
16. Noah & The Whale- Noah & The Whale
17. Black Kids - Party Traumatic
18. Milosh - III
19. MGMT - Oracular Spectacular
20. Lambchop - Oh (Ohio)
21. Islands - Arm's Way
22. Frightened Rabbit- The Midnight Organ Fight
23. Of Montreal - Skeletal Lamping
24. Okay - Huggable Dust
25. Bon Iver - For Emma, Forever Ago
Kan lägga till att jag anser att Frightened Rabbits och Electric Presidents album har blivit grymt underskattade och Bon Ivers lite väl hypat. Nämnas skall också Santogold och The Teenagers som gjort väldigt många låtar för mig att dansa till, det gillas!
Nyår
Vilken tur att 2008 slutade helt underbart för mig. Att 2009 dock inte kunnat börja sämre har jag ju ett helt år på mig att kompensera för. Jag menar, härifrån kan det förmodligen bara bli bättre. =)Jag och söta Axel på bilden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
