Diskriminering

Jag skalade ett ägg i morse. Det gick sådär...

De senaste dagarna har varit konstiga och diffusa. Efter utgången i lördags i Malmö har det tagit mig till nu att komma i ordning med mina rutiner. Detta dels på grund av bakfylla men det fanns fler anledningar. Tänkte först skriva om dem men jag nöjer mig med att skriva att det hade med personliga relationer att göra.

En frågeställning som gnagde min hjärnlob igår var huruvida facebook i framtiden kommer att representera vår professionella sida. Kanske att våra kontaktlistor och våra uppladda bilder blir så städade att de bara till synes utgör en grund för vårt CV? 

För tilltället är facebook, som jag ser det, snarare ett uttryck för mitt sociala nätverk och har inget med min seriösa, verksamhetsinriktade sida att göra, för det har jag en hemsida. Jag har märkt att många tänker att de vill se presentabla ut på facebook för att deras eventuella framtida arbetsgivare inte t ex ska se bilder där man super sig full och spyr. Men på facebook har man väl bara sina vänner, eller folk som åtminstone känner en och inte är obekanta till faktumet att man ibland festar och roar sig? Sen är det klart att man inte vill ha bilder där man ser ut som ett mongo, det är ju inte bra för sin sociala image för vilket enligt mig facebook utgör. Och på tal om image, det är ju inget annat än den man är, eller? 

Vi får väl se, jag kanske borde göra som alla andra vettiga och gå ur facebook. 

I skolan hade vi häromdagen en riktigt intressant föreläsning och diskussion om diskriminering. Vi diskuterade länge om hur en kille tillsammans med sina 5-6 polare, alla färgade, hade gjort en undersökning om ifall de blev diskriminerade på klubbarna genom att inte bli insläppta på grund av etniska skäl. De hade organiserat det väl med videokameror och att killarna försökte gå in två och två. I 13 av 15 fall sa klubbarna att det var fullt eller endast gästlista när de uppenbarligen släppte in svenska gäster strax därefter. Killarna stämde samtliga klubbar och yrkade på skadestånd. Vissa klubbar förlikade och betalade 50 lax per person i skadestånd för kränkning men i andra fall drevs ärendet till domstolen. Hovrätten dömde ut skadestånd på 15 000 kr vilket jag har förstått är ett riktmärke för ersättningen vid kränkning. Ärendet hamnade efter överklagande emellertid i högsta domstolen där det återigen konstaterades att det utan tvekan var ett diskrimineringsbrott. Men, HD valde att sätta ner skadeståndet till 5 000 kr på grund av att skadan inte kunde anses vara lika svår då killarna hade i denna undersökning inget egentligt syfte av att faktiskt komma in på klubbarna, killarna var snarare mer intresserade av att få ett resultat i deras undersökning och då skadestånd är en ersättning för den skada man lider så kunde de inte utdöma det schablonmässiga 15 000 kr. Snopet, och märkligt av HD att döma såhär, tycker vissa. Vilken signal sänder det till allmänheten? Jo, dels att man inte ska kunna "framkalla" diskriminering och sen stämma och i princip livnära sig på det, dels att det skadestånd som sig bör utdöms först i läkande syfte för den skada man lider, sist i straffrättsligt syfte för det brott man begått. Detta kan dock också resultera i att framtida förlikningar vid diskrimineringsfall kan landa på 5 000 kr i de fall där det kan anses att skadan är framkallad. Spännande...

Nog om det, nu ska jag hoppa i duschen och ta mig till skolan, idag handlar det om arbetstagarnas rätt vid företagsöverlåtelse =)