För ett par år sen upptäckte jag the Pines med skivan Sparrows In The Bell. Denna skiva är felfri. Ett säreget mysigt koncept åt singer-songwriter/folk hållet. Skivan spelade jag med glädje på höstkanten av 2007 och anser fortfarande att det är ett gulkorn i skivsamlingen.
Så kom Tremolo. Först blev jag glad. Sen blev jag stum. Detta är inte alls lika bra. Jag befinner mig i ett förvirrat tillstånd just nu. Anledningen till min förvirring är att jag inte har den blekaste varför jag inte tycker att denna skiva håller samma mått. Det låter som the Pines, men det saknas något. Något vitalt och jag har ingen aning om vad det är. Jag gillar inte denna skiva. Den är till och med lite motbjudande och jag mår inte bra när jag lyssnar på den.
Det må låta som en ordentlig sågning av skivan, och det är möjligt att den inte är helt rättvis. Jag ville trots det dela med mig av den spontana känslan jag fick. Jag vill under inga omständigheter avråda er från att lyssna på the Pines, jag rekommenderar starkt Sparrows In The Bell. Den tycker jag alla ska lyssna på. Helst genast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar