Babyhawks

Idag såg jag Redhawks möta Troja/Ljungby inför fullsatt läktare på Malmö Arena. 

Delar med mig av lite bilder.

Söderberg som spelar i Babyhawks är för övrigt son till min gamla biologilärare från gymnasiet. Intresseklubben får gärna anteckna. Nu. 

Jag blåser i glaset. Gör du?

Jag har en vana av att alltid blåsa i glaset innan jag häller i dricka. Det är en riktigt gammal vana som uppkom då jag var kanske 12 år. Varför jag började med det vet jag inte riktigt, vi hade väl dammiga glas. Jag kommer ihåg att jag uppmärksammande detta beteende en dag då jag var cirkus 13 och bestämde mig för att sluta. Så jag hällde upp mjölk utan att ens titta i botten av glaset. Jag tog en klunk. Sen tittade jag i glaset och såg något svart simma omkring. Jag visste inte riktigt vad det var, det där svarta, men jag visste att jag inte ville ha det där och blev förbannad för att jag inte hade blåst. 

Sen dess har jag haft, enligt mig, en befogad anledning till att blåsa i glaset. Det är inte knäppt, de är en säkerhetsrutin för att skydda mig mot små svarta omkringsimmande objekt. 

Denna historia ligger till grund för idén jag fick till detta foto. Jag tycker den är ganska rolig, vad tycker ni?

Bilden ses bättre här.

Bits och bytes

I ett så uppmärksammat mål som dagens The Piratebay-målet där lagen är ett par år efter tekniken kan jag tycka det är ganska så viktigt att åklagare Håkan Roswall är så pass insatt att han kan skilja på bits och bytes. 

Pinsamt.

Världens sämsta måndag

Så typiskt....

Världens bästa söndag

Kan man vakna till något bättre än en skiva fylld med material som Ben Cooper (Electric President, Radical Face) aldrig tidigare släppt? Enligt sägnen ska det vara låtar som Ben inte riktigt tyckt passat på övriga skivor och som han nu istället samlar på skivan Patients under samma namn, tryckt i 100 exemplar för att ge till folk som skickat honom något. 

Skivan är magisk, precis som allt annat Ben Cooper producerat. En känsla av söndagsmorgon, färskpressad apelsinjuice, värme och sol blir oundviklig efter att ha lyssnat på Patients. Kan en söndag bli bättre?

Bilden till dagens inlägg, fotot av mig år 2008, kan man eventuellt anse är något opassande då den var omslag till Juridicums tidning Dissidenten (nr. 4 2008) i ett nummer som handlade om kladervärdhet. Jag tycker dock att det finns en bitter-ljuv mening i bilden som egentligen passar vad och vilket tillfälle som helst, inte minst Ben Coopers material. 

Strand Of Oaks

Jag tänkte bidra med ett skivtips såhär i allt det kalla. Strand Of Oaks med skivan Leave Ruin från i år är himla mysig. Indie/folk/akustisk/singer-songwriter klassas de som och låter inte helt olikt något Ryan Adams hade kunnat knåpa ihop en grå söndagsmorgon. I synnerhet låten "Lawns Breed Songs" måste jag ändå säga påminner en hel del om "La Cienga Just Smiled". En del recensenter har velat dra liknelser med Neil Young, och visst, för all del. Mysig är denna skiva i vilket fall. Lyssna själva.

Sug(er)

Jag är riktigt sugen på ett par saker i denna stund, jag listar:

1. Stort glas Cola med is och citron

2. Riktigt asgrym konsert

3. Skidresa

4. Solresa

Mitt sug efter dessa saker tänkte jag tillfredsställa på följande vis:

1. Öppna Pepsi Maxen som står i kylen och skiva i citron och is

2. Kika på mina feta konsertbilder och längta till fredag då Islands spelar på Debban

3. Undersöka möjligheten att ta en sista-minuten resa vecka 8

4. Undersöka möjligheten att åka till soliga Madrid. Hur stor är meck-graden av att åka från Sälen till Madrid? 

Bonus under punkt 4: Kings of Leon spelar i Madrid 15:e februari men biljetterna är slutsålda (såklart), kanske finns det en liknande craigslist i Spanien som trots förmodat ockerpris säljer överblivna KoL-biljetter? 14°C + sol säger accuweather.com att det ska bli på fredag i Madrid, nice! Väljer jag dock att njuta av vädret i Spanien på fredag missar jag Islands i Malmö. 

Det suger att vara mig. Just nu i alla fall.

Kvällens låt

Bilderna är Foals som spelade på Accelerator i Stockholm år 2008. Tagna av mig.

Oh no...

Jag har blivit "umanad" av Annika. Utmaningen går ut på att avslöja sju sanningar om sig själv på sin blogg och i sin tur utmana sju andra bloggare. 

Sju sanningar? Det finns mycket om mig som är sant. Vad ska jag välja att skriva? Det är ju ingen tillfällighet att det jag väljer att skriva också är vad jag vill att ni ska veta om mig. Detta kan leda till att jag skriver att jag är bäst, snyggast och smartast. Det är i min värld sanning och dessutom viktigt att känna till. Men skulle jag skriva så skulle till och med den sämsta hobby-psykologen snabbt märka en annan egenskap; självhävdan, vilket i många böcker grundas på dåligt självförtroende. Denna felaktiga uppfattning blir oundviklig som en bieffekt av att människor väljer att reflektera och skapa sina egna uppfattningar. Jag har inte dåligt självförtroende, så därför väljer jag att inte skriva att jag är bäst, snyggast och smartast. Ska jag skriva något roligt? Eller i mitt fall sarkastiskt? Så att ni förstår att jag start ogillar bloggutmaningar? Kanske ska jag skriva uppenbara saker som att jag har brunt hår och fyller år i april. Eller vill ni för nöjes skull läsa pinsamheter likt en och annan SE&HÖR-blaska. 

Nu kanske ni inte hängde med vad jag gjorde här. Så jag gör det enkelt för er:

1. Jag överanalyserar mycket och ofta

2. Jag är självgod

3. Sarkasm är min vapensköld

4. Jag ogillar bolggutmaningar

5. Jag har brunt hår

6. Jag fyller år i april

7. Jag och en vän delade taxi med Ebbot (sångare i TSOOL) och han trodde vi ville följa med honom till hotellet. Yak!

Som en åttonde punkt kan jag nämna att jag gillar att sprida min smärta till andra. Så grattis 

Bene, Sus, Sanna, Johan, Mina, My, och Moa, jag utmanar er att skriva sju sanningar om er själva. Ha!