Hej hallå!
Detta har hänt sen sist:
Idag har vi varit i bokskogen, jag, Måns och pappa. Vi spårade med Lova, hon är så himla duktig! Vi la ut tre spår och hon klarade alla super! Hon missade bara ett stopp med köttbullar men hon nådde slutet i alla fall, och där fanns flest köttbullar. Jag lånade pappas nya macro-objektiv och det blev massor av fina bilder med det. Ovan är ett exempel på vackra Lova, hon är nu 6,5 månader.
Jag fick inlämnat min uppsats i fördjupningskursen Företagsförvärv. Jag kontaktade Robert Sevenius för lite kommentarer och han var mer än generös med responsen. Nu ska jag och tre kursare sitta ner och kommentera hans bok om företagsförvärv och som tack för det får vi vars ett rykande färskt exemplar av den uppdaterade boken samt ett omnämnande i denna, inte illa!
Jag såg Somewhere på bio med Sanna. Regisserad av Sofia Coppola i äkta Lost in Translation-anda. Jag gillade dock Somewhere bättre än den senare. Min enda kommentar var att det var lite för många liknelser till Californication. Missförstå mig rätt, jag gillar Californication (första säsongen), men någon som Sofia borde kanske ha tänkt på, och i alla fall försökt att inte ha alla de elementen som så tydligt gestaltas i serien: huvudrollen är en manlig, sliten, heting som inte behöver lyfta fingret för att få en tjej i sängen, har en dotter i tidiga tonåren från ett sprucket förhållande där exet fortfarande spökar som kvinnan som försvann. Han kör runt i en svart Ferrari (ja, för hade det varit en Porsche så hade det ju varit för uppenbart), har en osund relation till alkohol och piller. Ja, ni förstår. Men som sagt, helt klart sevärd, mycket snyggt fotat och mannen i huvudrollen är trots allt snällare och sötare än Hank Moody.
Sen såg jag och Måns Scott Pilgrim vs. The World. Två minuter in i filmen tänkte jag, "yeah, sjukt bra film, det här kommer bli så bra". Trettio minuter senare tittade jag på klockan och började fundera över hur lång filmen egentligen var. Det blev för mycket av det goda och filmen saknade djup. Jag är djupt imponerad av Michael Cera och han är min och Måns favoritskådis för tillfället. Men nu såhär i efterhand kan jag inte annat än känna mig lite besviken och lite lurad över den häftiga början.
Jag har så mycket att skriva om men det är nog bättre att jag tar det i ett annat inlägg.
Tills dess!
